...
att säga att man inte ska tänka på allt är lättare sagt än gjort, att säga nu ska jag lita på dig är lättare sagt än gjort. att gå runt dag in och dag ut att fundera över allt gör en bara så trött i huvudet. jag är så himla trött på exakt allting och jag skulle göra vad som helst för att inte veta det som har hänt, det skulle vara så himla mycket lättare och jag skulle vara som alla andra så skulle allt också vara mycket lättare men nu är inte jag det och får tyvärr stå ut med det också.
Grejen är den att jag förstår verkligen inte hur man kan göra något sånt? hur det verka så jäkla lätt för dig, hur du så desperat kunde skriva till alla.. vart fanns jag i dina tankar då? du va ju i mina tankar hela tiden du försökte aldrig med mig utan du försökte med alla andra i stället och jag ska bara acceptera det... det går inte..
Jag kunde stå emot varför kunde inte du, varför kände jag att det var fel och förstod det innan men inte du? varför gjorde du så mot mig för? jag skulle kunna acceptera allt förutom det här för det här är det ända jag visste att jag inte skulle klara av. gjort är gjort och jag vet det jag vet att du är ledsen och ångrar dig men det spelar ingen roll för jag kan inte släppa det jag kan inte det.
jag gjorde knappt någon ting dom veckorna förutom o ligga i en säng och deppa och du gjorde motsattsen, varför kan aldrig jag göra någonting för varför kan inte jag skita i allt och köra mitt race?
jag älskar dig men det är så jävla svårt.
